Det var en gång en Tall....

Och sen blev det två.. alltså! TVå Tallar. Det är namnet på restaurangen där jag jobbar. var till den sista December fast anställd där men beslöt mig för att börja plugga, detta för att komma ur den missär som restaurangarbete innebär.
Men nu är man tillbaks där man började! dock inte för att jag misslyckades i skolan, det handlar mer om en det ekonomiska. Jag sommarobbar nämligen där i ett par veckor. Hackar inte så mycket sallad, diskar inte lika mycket som förut, utan jag gör mer respektabla saker såsom plommongräddsåser (ganska äckligt faktiskt), potatiskakor samt potatismos! Det är nämligen det lärde mig till fullo på dom tre år som jag jobbade där. Men inte ska man väl klaga! det är kanske inte så jätte många som kan göra en gräddsås, speciellt en med plomon i.

Mmm, det är väl det man får intala sig iallafall, det är ju trots allt pengar. Hur mycket vet jag inte än, men det kommer väl det med antar jag!

Nä nu ska väl hunden ut igen antar jag, han ska iallafall ha mat, så mycket vet jag.

Tjing!
          /M.N.G.E

De sista självande timmarna...

Sådärja! då var det inte långt kvar! Första terminen på komvux avklarad om några timmar och jag har, förhoppningsvis, prickat in minst godkänt i alla ämnen! Kan ju bara hoppas att det blir så. Sitter på Svenskan nu och väntar på det sista samtalet med läraren för terminen och som det sluga jävel jag är så kanske jag lyckas valla in ett godkänt trots att jag inte är tiktigt klar. Bara att polera flinten och dra upp byxorna. äldre damer gillar visst unga män med ambitioner har jag hört.

Sen efter det, rättare sagt halv åtta imorgon bitti så ska jag infinna mig på mitt gamla jobb, restaurang Två Tallar i Timrå för några veckors hårt slit. Har inga större förhoppninger efter tre års kengande där men det ska bli skönt att göra någonting som jag vet att jag kan hyffsat iallafall. För även om jag inte kan laga mat hemma så kan jag det av någon outgrundlig anledning när jag kommer in i ett restaurangkök.

Nä nu anar jag 50-talist parfym runt hörnet så jag ska ta och slita tag i Svenska lärare och visa vem som bestämmer!

Ha det gött!

                      / M.N.G.E

När det rullar...

Då är det skönt.. rullar är det mesta jag gör när jag inte är is kolan eller hemma., för nu är det väldigt lite teater på g, vilket iofs är ganska skönt, det blir så mycket tid över när man kan tänka på annat. Nä men åter till rullandet då! det är nog det ända som jag verkligen riktigt vill göra och trivs med att göra när jag är själv och inte gör någonting annat. Då är det bara fantasin och villjan som sätter gränser, samt eventuella hundar och gamla tanter, dom får man akta sig för annars kan det bli grinigt. Jag kan nästa ge alla som känner sig nere eller stressade rådet att köpa en billig bit bräda som det går att rulla på och sätt igång! det spelar ingen roll om man aldrig gjort det! det är skoj ändå.

Idag, för första gången sen jag var 16 år, satt jag ner och pratade med min far i mer än fem minuter. Detta  utan skrik, bråk eller de vanliga missförstånden. Har inte träffat honom mer än en handfull ggr de senaste.. ja.. kan nog utan att ljuga säga 8 åren. Det är först nu på senare år, även om jag inte är lastgammal än, som jag faktiskt har förstånd och kunskap nog att föra ett vettigt samtal och utan alltför omfattande analys av det korta samtal vi hade så kan jag nog konstatera att det största problemet vi har och har haft, är bristande förståelse för hur den andra individen tänker och känner. Om man inte förstår en annan människas utalande fullt ut  och inte får någon förklaring av densamma så blir det lätt fel, åt båda håll.

Har aldrig haft en far i den bemärkelsen som de flesta tänker på. Jag känner inte honom och har så aldrig gjort, så det kanske är på tiden att göra det, även om det till en början blir på hans vilkor. Någon måste vara den som sväljer stoltheten först och i detta fall får jag vara den personen.

Nä nu är det snart dags att åka på lägenhetsvisning i Njurunda. Tänka sig va! Mattias i Njurunda! igen! det blir spännande. Det som gör det lite lättare denna gång är att jag får bo med den som betyder mest!
 
Puss och kram på er!

/ M.N.G.E

Skola , skola, skola, skola!

Få se nu! hur många minuter är det kvar innan andra passet i kommunikation börjar? öhm.. ca 7! då är det bara att sätta fart då!

Efter mycket påtryckningar om att jag aldrig skriver här och borde börja göra det så får jag väl iaf skriva lite.
Går som de flesta vet i skolan nu, det går väl sådär får jag väl säga. Faller så lätt in i samma gamla mönster som förr! jag gör inte det jag ska i tid vilket resulterar i att det blir för mycket och jag stressar ihjäl! men det är skit man får ta när man är ett klantarsel! Under påsklovet måste jag få lite saker gjorda!

Har iaf en härlig flickvän som bankar på mig stup i kvarten och förnedrar mig med sirap och cornflakes! men det får man också ta! :D Nämen helt seriöst så är hon bäst! iaf dom dagar jag inte hatar mig själv och alla runt omkring mig, det har dock inte med henne att göra, bara mig och min skruvade verklighetsuppfattning!

Nä nu är det dags att svepa kaffet och joddla iväg till sal 208 för fortsatt bombardemang av väsentligheter!

Tjing! 
           / M.N.G.E

tänk hur livet kan te sig..

När jag var liten var jag övertygad om att jag skulle bli någonting annorlunda, ville inte bli som alla andra. Ha samma typ av jobb som jag visste att mina föräldrar och andras föräldrar hade. Ett av mina drömjobb var att bli dukare! Ni vet, en sån där som gör fint på alla bord på restaurangen innan alla gästerna kommer. Torkar borden, rättar till besticken och torkar glasen skinande rena. Dukarens enda uppgift!

Sen hade vi ju alla drömmar som liknar.. ja alla andras, pilot, astronaut, brandman, ballerina etc...
Det är lite sorgligt när man tänker efter.. varför blev vi inte allt det där som vi ville när vi var små? det var ju inte dirket någon som sa att  "nä!! hörrudu! det där kan du inte bli!"

Är det lathet? eller bara någon slags avsaknad av självförtroende? ja hur det nu är så kan man ju bara konstatera att drömmar är till för att vara just drömmar, eller?

Jag vet vad jag blev iallafall. en vanlig restauranganställd som inte gör borden fina och ser till att gästerna har det bra. Men ett halvt rätt får jag iallafall, för ordet restaurang finns ju trotsallt med i min arebetsbeskrivning.

Men nu bär det av mot nya tider. Kan inte säga om de tiderna blir ljusare eller inte men på ett eller flera sätt, blir det nog bättre. Tar ju (inte får) chansen att bli någonting jag verkligen vill.  det kommer att ta sin lilla tid men det får gå. Har ju det som många tyvärr saknar, en älskande, stöttande och otroligt begåvad flickvänn! det tackar vi för!

Puss på er alla! (de två som faktiskt läser min blogg!)

Päejs!
              /M.N.G.E

Det var en gång.....

jaha! då  var man har då! förtappad för all framtid! dömd att hamna i bloggträskets svidande eldar när domedagen infinner sig! så vad beror det på? frågar du mig så kan jag nog inte svara på den frågan.men jag vet nog flertalet av mina vänner som kan. Iofs så vet jag nog vem/vilka jag ska beskylla. Men de får gå fria för denna gång! kanske är det ganska trevligt att blogga ändå, den som lever får se sägs det ju!

Hur gör man när man ska blogga på riktigt? varenda dag ser man ju artiklar om folk som bloggat och sedan hamnat på förstasidor eller i minstafall mittuppslaget. Hur gör man för att nå dit? toppen på den vanliga människans nutida kulturella karriar?  Ber så ödmjukast om tips och råd. Inte för att jag på något vis känner att jag behöver konkurera ut alla det "kända" svenssons som bloggar om sina liv. alltsammans handlar väl mer om populärkulturens framsteg i den allt mer utdöende världen av just, populärkultur, vilket intresserar mig en hel väldans mycket!

/tjing!

                 M.N.G.E


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0