När det rullar...
Då är det skönt.. rullar är det mesta jag gör när jag inte är is kolan eller hemma., för nu är det väldigt lite teater på g, vilket iofs är ganska skönt, det blir så mycket tid över när man kan tänka på annat. Nä men åter till rullandet då! det är nog det ända som jag verkligen riktigt vill göra och trivs med att göra när jag är själv och inte gör någonting annat. Då är det bara fantasin och villjan som sätter gränser, samt eventuella hundar och gamla tanter, dom får man akta sig för annars kan det bli grinigt. Jag kan nästa ge alla som känner sig nere eller stressade rådet att köpa en billig bit bräda som det går att rulla på och sätt igång! det spelar ingen roll om man aldrig gjort det! det är skoj ändå.
Idag, för första gången sen jag var 16 år, satt jag ner och pratade med min far i mer än fem minuter. Detta utan skrik, bråk eller de vanliga missförstånden. Har inte träffat honom mer än en handfull ggr de senaste.. ja.. kan nog utan att ljuga säga 8 åren. Det är först nu på senare år, även om jag inte är lastgammal än, som jag faktiskt har förstånd och kunskap nog att föra ett vettigt samtal och utan alltför omfattande analys av det korta samtal vi hade så kan jag nog konstatera att det största problemet vi har och har haft, är bristande förståelse för hur den andra individen tänker och känner. Om man inte förstår en annan människas utalande fullt ut och inte får någon förklaring av densamma så blir det lätt fel, åt båda håll.
Har aldrig haft en far i den bemärkelsen som de flesta tänker på. Jag känner inte honom och har så aldrig gjort, så det kanske är på tiden att göra det, även om det till en början blir på hans vilkor. Någon måste vara den som sväljer stoltheten först och i detta fall får jag vara den personen.
Nä nu är det snart dags att åka på lägenhetsvisning i Njurunda. Tänka sig va! Mattias i Njurunda! igen! det blir spännande. Det som gör det lite lättare denna gång är att jag får bo med den som betyder mest!
Puss och kram på er!
/ M.N.G.E
Idag, för första gången sen jag var 16 år, satt jag ner och pratade med min far i mer än fem minuter. Detta utan skrik, bråk eller de vanliga missförstånden. Har inte träffat honom mer än en handfull ggr de senaste.. ja.. kan nog utan att ljuga säga 8 åren. Det är först nu på senare år, även om jag inte är lastgammal än, som jag faktiskt har förstånd och kunskap nog att föra ett vettigt samtal och utan alltför omfattande analys av det korta samtal vi hade så kan jag nog konstatera att det största problemet vi har och har haft, är bristande förståelse för hur den andra individen tänker och känner. Om man inte förstår en annan människas utalande fullt ut och inte får någon förklaring av densamma så blir det lätt fel, åt båda håll.
Har aldrig haft en far i den bemärkelsen som de flesta tänker på. Jag känner inte honom och har så aldrig gjort, så det kanske är på tiden att göra det, även om det till en början blir på hans vilkor. Någon måste vara den som sväljer stoltheten först och i detta fall får jag vara den personen.
Nä nu är det snart dags att åka på lägenhetsvisning i Njurunda. Tänka sig va! Mattias i Njurunda! igen! det blir spännande. Det som gör det lite lättare denna gång är att jag får bo med den som betyder mest!
Puss och kram på er!
/ M.N.G.E
Kommentarer
Trackback
